|
|
|
||
|
|
|
Cosy004:
01. Nygubbe4 (download mp3) Johan sjunger långa meningar över ett sunkigt synthbeat, inga ord rimmar, inga stavelser passar in i takten. Texten är full av självdistans, men inte en cool och avslappnad sådan utan bara desperat och ångestfylld. Bara meningen ”Nu för tiden är ju allt så himla digitalt, utom våra själar, baby” säger allt om den här låten. Att i samma mening använda det mesiga förstärkningsordet ’himla’, det totalt ickepoetiska ’ju’ och ett avslutande ’baby’, är så töntigt att det blir… fantastiskt. För mig är balansgången mellan ärlighet och ren töntighet precis vad bra popmusik på svenska handlar om. Mysig elektropop på svenska. Medan ni andra är ute och roar er med bandypremiärer och Mappy Mondays så lyssnar jag på Johan Hedberg. La recette de sa nouvelle formule : SKWBN + The Embassy + Karin Ström + le bruit d’un poisson perdu dans l’hyper espace. Un bidule étrange. Je ne suis pas sûr d’aimer à donf, mais ça s’éloigne tellement de tout ce que l’on entend habituellement que ça vaut le coup d’essayer. Musiken är gitarrpop som klingar så väl av Paul Simons Afrika som av Stockholms stad, i rytmiska, ordspäckade personliga texter. Lågbudgetindie som tillåter sig vartenda ljudmässigt infall, inte fasansfullt långt från moderbandet, bara ännu mer vrickat, elektroniskt och kråkkraxande. Det gör den till en av de mest personliga svenska singlarna sen Biljardakademien. …a logical step from the Suburban Kids’ earlier EPs Nos. 1 & 2. The Caribbean beach style beats, horns, and mariachi leaning guitar strumming are all highly present, along with Hedberg’s sad croon. The two major differences are that the vocals are in Swedish and that there is much better production. The latter actually makes this more enjoyable for repeat listens, especially on tracks like “Grammisgalan” and “Har du själ?”. Songs like “Grammisgalan” sparkle with acoustic, or acoustic-sounding instrumentation, including flute (or flute-like Melotron?), horns (or synth horns?), and banjo accenting the bouncy drum-programming, electro hand-claps and gurgling Post-Punk bassline. And despite the Timbaland-ish drum programming and synthesizers that dominate the disc, tracks like “Nygubbe4,” which is built from a choppy drum break and jangly guitars, are not only a perfect sequel to the Suburban Kids’ last record, but the perfect soundtrack for those special “Winter oasis” sort of days. Oh, and look what arrived in the post yesterday from Cosy Recordings:
Yep, it’s Johan from SKWBN’s solo EP! Now, who wants to touch me? “Var dig själv” - from Pustervik, Gothenburg, October 2008: “Var dig själv” - from Johan’s first gig at Cosy Den, Gothenburg, April 2007: |
